Havet

.

stranden .....öde; tom -
ett vardagsstilla kyrkorum
.
sanden .....ö öppnar sig & sluts igen
för varje enskilt steg
.

fottvätt kittlande, personlig,
blandas med ett allvar stort
.
som brusande skummar av salt -
.

Livets vatten
renar allt
.
.
ur Vad vi gör © 2009 Erik Wennstam

Frälsarkransen

.

Som pärlornas vila

   i handen min

.

   har själen ro

     i tilliten

    att finna fristad

      uti Din,

.

 fattas mig intet,

.

 stiger bönen

    att det heliga 

   ska röra vid

   det ack så mänskligt 

         sköra ...

.

.

ur Vad vi gör © 2009 Erik Wennstam 

Sedd

.

Stammarna sträcker sig höga

mot perspektivens centrum

bortom mängden av stjärnor,

och under allt detta -

människa

i en aning av evighet

förundras

.

omsluten av hisnande

omnimaxformat,

överväldigad

och försvinnande liten

inför universums panorama

-

men inte glömd i sin enskildhet

.

.

ur Att älskas © 2007 Erik Wennstam

Havsbris

.

Två förtrogna

i en andhämtningspaus utan ord -

.

så sträcker hon ut sin varma hand,

klär av honom

rynkan i pannan

.

och en skummande våg

sköljer in över stranden,

.

över orons spår i sanden

med omsorgen och trösten

i dyningarnas fingertoppskänsla

.

som en havsbris genom håret.

.

.

ur Att älskas © 2007 Erik Wennstam